Dag 34 : Mercredi


Morgonen började med personlig bibelläsning och bön, sedan frukost med en belgisk dam och ett möte med de andra volontärerna. 

Om jag skulle beskriva min förmiddag med ett ord så är det att den var söt. Varför söt? Jo, eftersom jag fick barnvakta världens sötaste lilla 2,5-åriga fransman. Vi lekte med bilar, spelade spel och läste barnböcker. Han pratade världens sötaste franska, jag menar det finns inget gulligare än barn som pratar ett franskt barnspråk. Hemma hos familjen fanns det också en vacker mamma katt som hade tre stycken tre veckors gamla kattungar (vilket gjorde förmiddagen ännu sötare).

Till lunch var det en stor samling med folk och många olika små rätter. Att äta här är alltid ett sant nöje för man äter tillsammans vilket också innebär en massa prat.

På eftermiddagen översatte jag texter från engelska till franska vilket också var kul. Översättningsuppgifter ger mig en god möjlighet att öva min franska. 
Efter middagen var jag ute på en liten länk i värmen och jag kom till en plats jag för två år sedan sprang tillsammans med två DTS kompisar. Så när jag sprang där såg jag dem helt framför mig. Till sist avslutade jag kvällen med ett behövligt och trevligt Skype samtal med en god vän.

Dag 33 : Intressanta människomöten


Det bästa med YWAM är de intressanta människomöten och konversationer man kan ha med människor från alla håll och kanter (vilket jag har haft idag). Med andra ord har jag haft en lyckad första dag.


Bild : Huset där jag bor

Morgonen började med frukost i sällskap med ett gäng afrikaner (fransktalande) och jag måste koncentrera mig för att förstå vad som sades eftersom jag inte alls var van med deras accent, men det gick trots allt bra att ha en konversation med dem och jag är hjärtligt välkommen till Elfbenskusten (côte d’Ivoire) när helst jag vill. 

Efter frukosten hölls det en liten bibelstudie om den samaritiska kvinnan vid brunnen och så träffade jag på ett annat bekant ansikte (också en ledare från min DTS i Paris). I hallen efter bibelstudien mötte jag också på den finska kvinnan och pratade lite finska. 

Dagens arbetsuppgift bestod av att stryka och mangla (okej, det heter helt säkert inte mangla), men jag fick för första gången använda maskinen som ni ser på bilden. Jag vet att jag har sett en sån maskin förr men jag har aldrig använt en sådan, men den var riktigt användbar och den var kul att använda (Mommo eller Famo, vad heter maskinen?).


Det här bordet stod tomt vid dagens slut.


Så från 9-12.30 och 14-17.30 strök jag och vek ihop allt från små handdukar till stora lakan och jag kände mig riktigt husmoderlig. Jag var inte heller alls uttråkad utan istället var det en mycket avslappnande arbetssyssla och jag gjorde allt möjligt samtidigt. Jag pratade med Alan, lyssnade på musik, fransk radio och två predikningar. 

Under middagen hade jag en mycket intressant konversation med veckans talare på ”counseling school” (det pågår på tillfället tre utbildningar här så det är fullt med studerande och talare här på basen). Talaren var iaf från Sydafrika men bor i London sedan länge tillbaka och är en ”counselor” (det går bra det här med svenska idag). 

Men dagen slutade inte med middagen utan tillsammans med två andra tjejer härifrån hade vi en liten huladans träning (från en youtube video). Ingen av oss hängde riktigt med men vi hade kul i alla fall. Med dessa två tjejer plus min rumskompis kommer jag troligen träna regelbundet under de framtida veckorna eftersom jag gick med i deras ”workout club”. Varje gång roterar det vem som drar träningen och om två gånger kommer det vara min tur. Jag är hur glad som helst att jag har hittat någon att träna med för det är mycket roligare och mer inspirerande. 

Dag 32 : En resa över landet


Imorse steg jag upp tidigt för att ta mig till Champagne för praktikplats nummer 2. Föräldrarna steg upp för att vinka av mig och jag tackade dem än en gång för deras otroliga gästvänlighet och hoppas att snart få återvända tillbaka till Bordeaux. 


Tågresan spenderades med musiken i öronen och Jane Austen’s Pride & prejudice. Tåget var nästan en timme försenad på grund av olyckor längre fram på spåren. När jag slutligen efter en fem timmars tågresa steg av på flygplatsen (CDG-Paris) fanns det folk överallt (så som det gör på stora städers flygplatser) och det tog en stund innan jag hittade till busshållplatsen. 

När hållplatsen var funnen slog jag mig ner på ett kafé på flygplatsen för att spendera lite tid i väntan på bussen. Ett par timmar senare satt jag på bussen mot Champagne och vid ändstationen blev jag upplockad av en annan volontär från YWAM basen.

Här på basen har jag blivit väl mottagen och jag bor i ett rum med två andra tjejer i min ålder (engelsk talande) som verkar mycket trevliga. 

Vid middagen fick jag också världens överraskning när en bekant schweizare dök upp. Hon var en av YWAM Paris ledare när jag gjorde min DTS (lärjungaskola) där. Det visade sig att hon gör en kort utbildning här och kommer att vara här under hela den tid som jag är här (oj tre här i en mening).


Jag är ändå glad för det finns många fransktalande här men samtidigt är det en internationell bas (så som YWAM alltid är) och det fanns till och med en finsk kvinna här som jag pratade lite finska med. 


Mitt första intryck är således mycket positivt. Jag är säker på att jag kommer lära mig mycket nya saker och jag tror att Gud har planerat något spännande för denna praktik. 

Dag 31 : À la prochaine


Började morgonen med att gå en sista gång till marknaden (för den här gången). Vädret var vackert och jag köpte en sista canelé (som jag sparade tills tågresan imorgon). På marknaden råkade jag också höra något rätt så otrevligt. 

Det var ett samtal mellan en försäljare och en kvinna. Kvinnan pekade på en klänning och frågade om det fanns i hennes storlek och försäljaren svarade fräckt ”ja, men inte för dig, det är för dyrt för dig”. 

Helt ärligt talat var jag chockad över denna konversation och det fick mig att tänka på en scen ur Pretty Woman (ni vet när huvudpersonen vill köpa kläder från en dyr butik och försäljaren är oförskämd). Det påminde mig också om det sorgliga faktum att vi gång på gång berövas chanser och möjligheter eftersom vi blir bedömda för vårt utseende. 

När jag hade vandrat runt på marknaden for jag vidare till kyrkan på gudstjänst och efter gudstjänsten ordnades lunch utanför kyrkan. Det var en perfekt sista gång i församlingen och jag hade möjligheten att säga hejdå till alla mina syskon i tro som jag har spenderat de senaste veckorna med. 



Resten av dagen har jag spenderat tillsammans med familjen. Vi har inte gjort något speciellt, utan bara tagit det lugnt, pratat och så åt vi middag tillsammans. Har även packat min väska (som var svårare att stänga än innan jag kom) och sagt hejdå till farföräldrarna och systern och systerns två pojkar (dvs grannarna). 

Det finns alltid ett visst vemod att säga hejdå men det är därför man säger à la prochaine (ung. Tills vi ses igen/tills nästa gång vi ses) och så hoppas man att man snart ses igen. 

Dag 30 : Tar tillvara den sista tiden 


Har haft en mycket vacker dag från morgon till kväll. Spenderade förmiddagen med familjen och vi åkte till la Dune du Pilat som är Europas största sanddyner (om jag har förstått det rätt). Det var helt klart dagens motion att bestiga sanddyner med sanden som gled under fötterna men det vart värt det, för utsikten var magisk. 

På eftermiddagen böt jag sällskap från familjen till församlingens ungavuxna och med ett gäng på 10 personer åkte vi till stranden. Det var härligt. Vattnet hade en perfekt temperatur och vågorna var inte för höga men inte heller för låga. 


När kvällen kom åkte vi till Arcachon (en vacker närliggande stad vid havet) och vi åt middag vid stranden och såg solen gå ner. Till sist avslutade vi kvällen med lovsång på stranden. 


Den här dagen kunde med andra ord inte ha varit mycket bättre.

Dag 29 : Au revoir 


Den sista praktikdagen gick fort och jag hade många trevliga konversationer. Kanelbullarna var en verklig sucée. De fick mycket beröm och alla 40+ bullar var uppätna vid dagens slut.


Kvällen var super agréable. Genast när vi kom hem med mamman började vi fixa ihop diverse småplock för en liten familjefest (aperitif dinatoire) och hela kvällen var mycket lyckad. Vi åt gott och diskuterade en det ena en det andra.


Mitt under middagen blev det ett litet ståhej för det kom flygande en stor insekt (vet inte namnet men se bilden här nedan). Så vi skrek till och for undan. Man önskar inte direkt att en såndär flyger in i ens hår.


Efter middagen facetimade jag Alan en stund och han fick prata med familjen här. Det är kul att veta att vi båda är välkomna hit när vi vill. 

Dag 28 : Kanelbullar


Gårdagens middag var délicieux och sällskapet var mycket gott. Det är synd att det är dags att säga hejdå när vi just har sagt hej, men hela sällskapet vet att det bara är att skicka ett mess om de är påväg mot Finland.

Den nästsista praktikdagen gick onvanligt fort och vi (jag och dom andra praktikanterna) satt ute i hettan och åt lunch. När dagen var över åkte vi iväg mot butiken och det var hur kul som helst för i butiken fanns det kataloger och prisskyltar gjorda av reklambyrån (där jag gör min praktik) så jag kände ju igen layouten.


Resten av kvällen spenderade jag i köket. Bakade kanelbullar som jag ska ta med till praktiken imorgon eftersom det är min sista dag där.