Kategori: Ämnen

Hur lite vi egentligen vet om våra föräldrar


Här om dagen frågade jag en enkel fråga av min far och svaret jag fick förvånade mig. Svaret jag fick, fick mig att inse hur mycket det är som jag inte vet om mina föräldrar. Och vid närmare eftertanke tror jag detta är fallet för otroligt många andra.

För när det kommer till kritan, vad vet vi egentligen om våra föräldrar? Hur mycket känner vi till om deras liv innan vi kom till världen? Troligen inte speciellt mycket.

Jag menar visst har man hört fragment av deras uppväxt och unga år men innan de vara föräldrar fanns det ju en massa år i deras liv och vad vet vi om dessa? Väldigt lite, åtminstone jag.

Men behöver vi som barn till våra föräldrar veta det, eller räcker det med det vi redan vet?

Annonser

Tankar av ett bortskämt barn


Jag har alltid fått vad jag önskat och bett om. Det är helt enkelt så som jag har växt upp. Mina föräldrar har skämt bort mig med en massa fina saker och låtit mig åka runt till alla de möjliga platser, även fast de egentligen inte alltid skulle haft möjlighet.

Jag har också alltid fått göra lite vad jag har velat. Fått vara fri och har fått vara här och där. Inga strikta regler eller tider då jag har måsta vara hemma. Fri uppfostran kallas det. Och jag har alltid ansett den fria uppfostran som någonting bra.

Den har funkat för mig och det är nog få gånger, om ens en enda gång, som jag medvetet har velat utnyttja min fria uppfostran, fast då har jag ju i och för sig haft Jesus.

Men igår insåg jag någonting som jag inte insett förut. Jag insåg vad min fria uppfostran har lärt mig om vad kärlek är och hur man visar kärlek. Jag vet att mina föräldrar älskar mig och genom allt jag har fått och den frihet de har gett mig har de visat sin kärlek till mig.

Och igår gick det upp ett ljus för mig att jag ofta har handlat precis likadant, att jag ofta handlar precis så för att visa min kärlek. Jag söker efter vad den andra person önskar och vill, och jag vill kunna ge det till personen lite enligt ‘no-matter-what’ eftersom det är så jag lärt mig att man visar kärlek.

Jag har också insett att det här kan vara farligt, rent av skadligt för mig. I min strävan att visa kärlek på det här sättet kan det leda till att jag ignorerar vad jag själv känner,vill och tror på, att jag blir utnyttjad eller övertrampad eller att jag börjar försöka förtjäna kärlek genom handlingar jag gör.

Det goda är att det nu har uppenbarats för mig och jag har blivit medveten om det. Det goda är att jag har en god Gud som kan hjälpa mig och leda mig på rätta vägar, dit jag behöver gå. Det goda är att Gud vet och visar sin kärlek till mig. Det goda är att han är KÄRLEK.

20140721-111602-40562288.jpg

När du vågar öppna din mun


Har du någonsin reflekterat över alla de chanser och möjligheter som finns överallt runtomkring dig men som du så ofta går miste om på grund av trötthet, samhällets normer, blyghet eller av en eller annan anledning? För låt mig säga det här, du och jag vi går miste om en hel del jämt och ständigt utan att ens vara medvetna om det.

Ja, detta är ett inlägg i vilket jag vill uppmuntra dig att kasta dig ut i det okända. Stiga ut ur din bekvämlighetszon, krossa samhällets strikta normer och se de möjligheter som omringar dig varje dag.

Jag vill börja med att berätta utifrån mina egna erfarenheter för jag har under åren samlat på mig en hel del. Låt oss börja med det nyaste och gå vidare till ett par äldre erfarenheter.

Det var onsdag och jag jobbade i butiken när två franska kunder dök upp. Jag lade givetvis märke till det och började diskutera på franska med dem. Tre minuter senare har jag en email adress och två dygn senare finner jag mig själv i Helsingfors ätandes med de två franska kunderna. Vilken möjlighet, vilken Guds välsignelse, men jag kunde ha missat denna chans. Jag kunde ha valt att vara tyst och inte prata med dem. Om jag hade gjort det skulle möjligheten tråkigt nog ha gått mig ur händerna.

Och så var det t.ex. gången jag kände att Gud kallade mig att gå och be för en vän. Jag kunde ha protesterat och stannat var jag satt men istället gick jag och bad för henne. Hon fick möta Gud och komma till tro.

Ett tredje sista exempel kunde vara skolresan till Frankfurt och besöket på Europeiska centralbanken då jag efter den allmänna presentationen stannade kvar och ställde några frågor till en som jobbade på ECB. Vilket ledde till att jag några dagar senare fick möta upp med et par översättare på självaste ECB.

Allt detta skriver jag inte om för att skryta och visa hur duktig jag är utan för att jag vill uppmuntra dig till att våga mera och ta vara på de möjligheter som finns. Allt som jag har fått vara med om ser jag som en Guds välsignelse och Gud som har lagt ner möjligheter i min omgivning men jag är mycket väl medveten om att jag för att få ta del av dessa möjligheter själv har måsta stiga ut ur min bekvämlighetszon. Och där utanför den har möjligheten blivit till verklighet.

För när du vågar öppna din mun och prata med någon du inte känner, eller när du vågar göra något som kanske verkar helt galet det är då du kan uppleva de mest fantastiska saker. Det är där mirakel och under sker. Det är där nya kontakter och relationer kan bildas. Det är där det spännande livet börjar. Så våga öppna din mun, våga ta ett steg ut i det okända, våga gå utanför din bekvämlighetszon. För när du tänker på det så finns det inget att förlora men allt att vinna.

20140711-214218-78138412.jpg

Om att ha ett lång distansförhållande


Att ha ett långdistansförhållande är att lära sig att leva med en ständig saknad.
Att ha ett långdistansförhållande är att acceptera det faktum att man inte alltid kan träffas hur mycket man än längtar efter det.
Att ha ett långdistansförhållande är att minnas hur det kändes att vara i hans närhet när han är 100 tals kilometer borta.

Att ha ett långdistansförhållande är också att glädjas över varje meddelande eller samtal.
Att ha ett långdistansförhållande är att lära sig uppskatta och ta till vara varje stund man har när man äntligen är tillsammans.
Att ha ett långdistansförhållande är att våga tro på att distansen en dag ska försvinna och förhållandet vinna.

20140626-102441-37481004.jpg

En hurdan värld var det vi levde i?


I hopp om att lära mig mer finska sitter jag och läser Iltalehti över internet. Hullu maailma, är rubriken för det jag läser och nog är det en konstig värld vi lever i.

Jag läste en artikel om en kvinna som hatade sitt förnamn Shelia och bestämde sig för att döpa om sig till Sexy. Jag menar, varför i hela världen?

Och en i en annan artikel ville en kvinna kräva tillbaka de njurar hon gett till sin ex-man (hon gav dem åt honom när han var sjuk och de ännu var gifta).
Enligt artikeln så hatade hon nu sin ex-man och hon ansåg att någon som förtjänade dem mer än honom borde få dem. För mig låter det mer än fånigt.

Bild

Abort


She sat cold in a waiting room,
frightened and all alone
Watched the clock tick down,
knowing that her baby would soon be gone
Her head slung low, so embarrassed
She was 13 years old
She felt a kick inside as a reminder
of a life she couldn’t show
Then she heard a voice inside say ”Run away!
It was a mistake, but don’t throw your child away!”

 

Then she fell into a light sleep,
had a dream about a little girl.
There was a birthday cake and three candles
She was living in another world.
She saw the little girl become a woman,
living in a happy home
Then she was suddenly awakened
by a voice that called her name
They said, ”Don’t worry, you’ll be fine.
You’re still young, we see this all the time.”

Right then the Lord began to speak:
”You’re not taking this one! She’s Mine!
She’ll grow up and seek My name.
You’re not taking her! She’s Mine!
And you’re not taking her this time.
No, you’re not taking her this time.”

She laid flat on the table,
she asked ”Please, can I talk to someone?”
But a headstrong woman with a blank stare
said ”We’ve gotta get this done.”
Then she cried out, ”Lord, please help me!
I’ve got to get to a phone!
I need to call my mother
to help me find my baby a home!”
They said, ”Don’t worry, you’ll be fine.
You’re still young, we see this all the time.”

Right then the Lord began to speak:
”You’re not taking this one! She’s Mine!
She’ll grow up to seek My name.
You’re not taking her this time.
I decided before time began.
Her name is written in the Book.
They didn’t have the power to take her life.
They’re not taking her – she’s Mine!
You’re not taking her this time.
No, you’re not taking her this time.”

This time
No, you’re not taking her this time

 

Det tog mig 18 år att lära mig älska


Jag är väldigt snart 18 år, både gammal och ung, mest ung antar jag men först nu har jag lärt mig börja älska mitt LAND.
Jag vet inte hur många otrevliga ord om Finland (samt finskan) jag har yttrat under mina dagar här på jorden och nu får jag äta upp dem.

För jag har insett att jag är stolt över att få kallas finsk. Jag säger inte att Finland är ett perfekt land, för det är det verkligen inte.
Men jag säger att det är ett bra land med så många fina sidor och att jag är glad över att få ha vuxit upp här.
Vi har kämpat något otroligt för att få vårt Finland och alltid har vi inte handlat rätt och riktigt, men vi har kommit rätt långt och jag hoppas innerligt Finland ska fortsätta gå i rätt riktning.

För Finland är ett vackert land och finskan är ett roligt älskvärt språk.

Bild