Dag 14 : Une si longue lettre

Idag skulle jag kunna skriva ett mycket långt brev för jag har så mycket att säga. Så vi börjar här och så fortsätter vi sakta men säkert. Ni behöver nog inte hålla i er för det kommer gå långsamt fram här men jag lovar att ge er några bilder på vägen.

För de som har missat det så är det Kristi himmelsfärdsdag vilket betyder ”jour férié” (helgdag) och ingen praktik. Förstås tog jag tillfället i akt för att göra något kul.


Bild: La cité du vin

Något kul idag innebar ett besök till La cité du vin (ett modernt vin museum) var jag gick omkring för ett par timmar och det slutade med ett glas vitt vin med utsikt över Bordeaux. Fast jag måst erkänna att Bordeaux är vackrare från marknivå.


Efter muséebesöket tog jag spårvagnen in mot centrum men spårvagnens biljettkontroll slukade min biljett och då blev jag paranoid för jag började tänka vad om någon kontrollant kommer och kollar spårvagnen och jag får böter (det kom nämligen in kontrollanter på morgonen när jag tog spårvagnen in mot Bordeaux). Det ledde iaf till att jag steg av före centrum men det gjorde ingenting för jag hittade en mysig irländsk bar/restaurang var allting påminnde mig om Irland (och Alan) och det gjorde mig riktigt glad. De som arbetade där pratade dessutom engelska med varandra så för en stund satt jag bara och tjuvlyssnade på dem. De hade till och med en tavla med bilder från Killarney. Det var nog meningen att jag skulle hitta dit efter allt. 


När min lunch var uppäten och en kall kaffe drucken begav jag mig ut i hettan och vandrade längs floden Garonne till centrum. Stannade en stund i skuggan och såg på två män som balanserade på upphängda band. När jag tröttnade på det så gick jag vidare mot bion och påvägen dit hittade jag en Nespressobutik som sålde såndär kaffekapslar som jag och Alan har letat efter men inte hittat. Köpte ett paket kapslar och fick en gratis kaffe.


När kaffet var drucket gick jag vidare och hamnade så småningom in i en stor biosal med väldigt lite människor. Kollade Pirates of the Caribbean och den var allt en PotC brukar vara. Clichéig, cheesig och helt i min smak. 


Att komma hem var en strävan. Nej, nu skämtar jag nog lite. Men jag hade lite bekymmer med att få mig en spårvagnsbiljett. Jag gick till tre olika stationer och prövade 6 olika maskiner. 5 av dem var temporärt ur bruk och den 6:e vägrade ta mitt kort och dess pengamottagningsgrej fungerade inte så jag gav upp och smålog över alltihopa för det kan inte bli mer franskt än såhär. Jag kommer ihåg när jag åkte till Paris en gång och hur en såndär rullbandsgrej var ur bruk på flygplatsen och en fransman som skämtsamt sa ”välkommen till Frankrike”. 


Hursomhelst tog jag en bild av den icke fungerande maskinen (och förberedde ett försvarstal i mitt huvud)och klämde mig sedan in i den packade spårvagnen med de många svettiga människorna. Dessutom pratade jag med 3 Bangladesh killar när jag väntade på spårvagnen. 

Nu är jag hemma efter en härlig dag och det fanns ingen kontrollant i spårvagnen så slutet gott, allting gott.

Annonser

En reaktion på ”Dag 14 : Une si longue lettre

  1. En lång och intressant läsning och en härlig dag för dej. Det är så fint att du verkligen tar ut allt som du vill och njuter av det. Det kommer du att minnas längre fram och tänka med glädje på. Här är sol idag också men ingen hetta. Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s