Månad: november 2016

Vila, du har gjort tillräckligt.


Få människor kommer att säga till dig att du har gjort tillräckligt, att det är bra nu, det räcker. De flesta människor du möter i skol- och jobbvärlden kommer uppmana dig att göra en det ena, en det andra. Det kommer att berätta till dig var du kan hitta motivation och hur du planerar din tid. De kommer kräva av dig saker som kommer ta din tid och din energi. Få människor (om ens någon) kommer hjälpa dig att hitta en bra balans i livet. En balans mellan jobb och fritid. För vissa kommer det kanske naturligt men för resten av oss så hamnar vi i endera diket. En del av oss hamnar i diket för lite jobb och för mycket fritid. En annan del av oss hamnar i det motsatta, för mycket jobb och för lite fritid. Detta inlägg berör mest det sist nämnda diket.

Själv, så har jag för det mesta hamnat i det senare diket men har genom Guds och vänners hjälp nyligen lärt mig en bättre balans. Det plågar mig att se studievänner förgås under studiebördan, speciellt eftersom jag känner igen mig så väl. Lyssna, jag vet att det finns tusentals saker som måste göras och jag vet att kraven du ställer på dig är skyhöga, men jag uppmanar dig att sluta. Sluta förrän det är för sent, och du vet mycket väl vad för sent betyder. Sluta med vad? Sluta att ställa för höga krav på dig själv, sluta att ge 110% när du skulle kunna prestera nästan lika bra om inte lika bra med en insats på 80%. Det finns mer än bara jobb, det finns mer än bara studier. Du är viktigare än dina studier, dina relationer är viktigare än dina studier.

Ta mig inte fel, studier och jobb är viktiga, absolut, men de är inte det viktigaste. Vi får inte prioritera fel så att det som är mindre viktigt är längre ner på to-do-listan. För om du skulle dö imorgon så skulle du inte sitta och finslipa det där inlämningsarbetet, du skulle spendera tid med dem du älskar mest, inte sant? För all del, studera och jobba flitigt, ha mål och var ambitiös. Det är inget fel med det, dessa är goda egenskaper. Fortsätt så! Men i alla röster som säger jobba hårdare, var bättre och gör mera så vill jag låta min lilla röst bli hörd. Andas. Vila. Älska.

Jag önskar att vårt samhälle vore som ambulansen som kör mot rött


Idag när jag i snöslasket stod och väntade på att trafikljuset skulle bli grönt kom en ambulansbil körande förbi i raser fart. Den gav ifrån sig sitt vanliga tut, så som den gör när det är bråttom till sjukhuset och stannade naturligtvis inte för det röda ljuset. Vid synen av detta var det en del av mig som berördes djupt. Det är ett självklart faktum att ambulansbilen får bryta mot trafikregler (köra överhastighet och mot rött). Vi är alla okej med det eftersom vi förstår att all tid i dessa situationer är av största vikt och att det kan handla om liv eller död.

För mig symboliserar ambulansen som kör mot rött hopp. Hopp, eftersom hela detta fenomen visar att människolivet är värdefullt. I själva verket önskar jag att vårt samhälle vore som denna ambulans. Jag önskar att vårt samhälle i alla områden skulle prioritera människan och hennes välmående. Jag önskar att människolivet alltid skulle ses som värdefullt, inte enbart när någon är allvarligt skadad. Jag önskar att vår största skatt inte skulle vara i framgång, popularitet eller förmögenhet men istället ligga i människan och hennes Skapare.

traffic-lights.jpg

Bild: google