Att inte tappa modet mitt i lidandet

Jag tror vi alla har konstaterat vid det här laget att livet inte alltid är en dans på rosor. Vi stöter alla på smärta och sorg under livets gång, det går helt enkelt inte att undvika. Det sorgliga kommer, tycker jag, när vi kristna tappar modet, ger upp och börja tvivla på Gud och Hans godhet. Lidande kommer att komma men låt oss aldrig tappa modet. 

Ibland tror jag att vi som kristna har helt fel inställning till lidande och att vi glömmer bort att Guds kallelse för våra liv INTE är att vi ska ha de mest bekväma, underbara och fridfulla liv som möjligt. Det är som om att vi både tänker och tycker att himlen borde vara på jorden redan nu och så blir vi besvikna på Gud när det inte är så. 

I Bibeln läser vi dock om människa efter människa som mötte på lidanden men som ändå inte tvivlade på Gud eller Guds godhet. Om vi till exempel läser Apostlagärningarna så ser vi hur de kristna förföljdes, torterades och till och med dödades men hur de trots allt frimodigt predikade Guds ord och inte tappade modet eller gav upp. 

Paulus som har skrivit majoriteten av breven i nya testamentet satt i fängelse, fick hugg och slag i överflöd, svävade ofta i livsfara, fick fem gånger 39 gisselslag (=piskades), stenades och fick utså mycket annat lidande allt medan han levde för Gud. Här ser vi att Gud inte alltid befriar oss från lidandet även fast vi lever fullt för Gud. 

Och vad är Paulus kommentar när han får lida? Jo, att han gläder sig mitt under lidandet och uppmanar de kristna att de också ska glädja sig när de får dela Kristi lidande. Och här kommer vi till detta inläggs viktigaste del. Om Jesus är vår största förebild, om vi längtar att få bli mer lik Honom så måste vi komma ihåg att Kristus led först. Om Guds egen son måste gå igenom lidande här på jorden vad får oss att tro att vi skulle kunna leva ett liv helt utan lidande.”En lärjunge är inte förmer än sin lärare och en tjänare inte förmer än sin herre.”

Jag säger inte att lidande kommer från Gud, men vi lever i en fallen värld och Gud tar inte automatiskt bort de lidande vi möter på. Men varför inte? Jo, för att lidandet kan lära oss otroligt viktiga saker, det kan få oss att växa och mogna som kristna. Det får oss att dela kristi lidande och bli mer lik Kristus om vi låter Gud forma oss mitt under lidandet. Om vi vänder oss till Gud mitt under vårt lidande tror jag att vi kan glädja oss och bli förvandlade av Honom. 

”Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.”

‭‭Romarbrevet‬ ‭5:1-5‬ ‭SFB98‬‬

Lidandet ger oss tålamod, och lidandet lär oss lydnad (Fil 2:8). Lidandet kan också lära oss mycket om Gud. Vi lär oss att Gud är vår klippa, vår borg, vårt skydd, vår trygghet, vår tröst och att Gud är allt vi verkligen behöver.

Låt oss alltså inte tappa modet när vi lider. Låt oss istället lära oss det Gud vill att vi ska lära oss under vårt lidande. Låt oss komma ihåg att Gud var god, Gud är god och Gud alltid förblir god.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s