Månad: augusti 2013

Visst fanns du där i bak huvudet ändå


Skolan behöver man inte nämna på en fredag tycker jag, så då gör jag det inte heller.
Men den trevliga träffen med en fin fin tjej med namnet Sarah kan jag nämna och skype samtalet med en tvåspråkig italienare också. Skype är en väldigt, väldigt bra grej och jag är så lättad att inse att min franska (som jag inte använt på två månader) fortfarande finns kvar där i mitt bakhuvud. 

Bild

Sa du fredag?


Fick ärligt talat nästan en chock när Sara informerade mig om att det redan är fredag imorgon. Vart denna vecka har tagit vägen, det vet ingen.
Idag har jag haft en kort skoldag (igen ^^) och nu senare skall jag träffa mentor och springa på länk med fint sällskap. Finns förutsättningar för att denna torsdag ska fortsätta på ett lika bra sätt den har börjat.

Åh vad lycklig jag är!


Måndagen började på topp och tisdagen har fortsatt så.
Försöker verkligen ta till vara på glädjen som finns runt omkring mig nu & uppskatta allting. För jag vet att livet inte alltid kommer vara lätt och då kan det vara bra att ha dagar som dessa på ”lager”.

Vad har gjort denna tisdag till en trevlig dag? Låt mig lista det i punktform

  • Kort skoldag 08.00-10.45
  • Trevligt tebesök hos Amelie
  • Solsken och värme
  • Träff med Janni & serendis tonfiskburgare får högt betyg
  • Skön löprunda med Karin
  • God mat & efterrätt hemma
  • Insikten om att jag nog faktiskt kan finska, åtminstone Philips ^^
  • Lite arm träning med Cassey

BildGott te i fin kopp hos en god vän.

Jag älskar dessa måndagar av hela mitt hjärta


Jag är helt fullständigt övertygad om att veckan inte kan börja bättre än med morgonbön tidigt på måndagsmorgnar. Dagen, veckan ja hela livet sätts i rätt perspektiv. Det glädjer min själ, min ande, min kropp.

Ja, jag har haft en otrolig dag med den bästa möjliga starten. Massage, få lektioner, lunch med fina Amelie, strålande väder, lång länk, simning, god mat och predikan av Judah Smith har gjort resten väldigt bra. Livet blir inte mycket bättre än såhär och ändå vet jag att han har så mycket mer att ge.

Hur mycket kan man älska? Hur mycket älskad kan man bli?